Hasse

Är det jag det? Ja man kan ju undra, fast inatt var jag faktiskt det på riktigt. På vägen hem från jobbet så möttes jag av en spännande syn. Jag var nästan hemma och körde i rondellen på södra sidan bron och skulle vänster in mot Anderstorp. Då står det en bil intryckt i mitten av rondellen. Den som körde den lilla röda Opeln har kört rakt fram i rondellen och brakat rakt in i snövallen. När jag kör förbi bilen så ser jag att det sitter två personer inne i bilen. Jag har ingen aning om huruvida de bara satt och väntade på någon som de kanske hade ringt eller om de rent utav var skadade.
   Snäll som man är så stannade jag till vid sidan och kollade läget med dem. Det visade sig att de hade smällt bara några sekunder innan jag kom och att de helt enkelt inte fick upp bildörrarna. Jag fick alltså börja med att gräva ut dem från deras egen bil :) Det visade sig vara ett ungt invandrarpar som inte pratade jättebäst svenska men tjejen pratade iaf begripligt. Hon berättade att de hade bilat från Stockholm och att de var på väg till Luleå, men att de nu satt fast. Ganska uppenbart och extremt bildligt uttryckt må jag säga. För de satt verkligen fast. Bilen hade lagt sig på en kudde av snö och framhjulen hängde mer eller mindre i luften.
   De hade ingen aning om vad de skulle göra och de kände inte direkt någon i Skellefteå som de kunde ringa och be om hjälp. Jag hade gärna försökt dra loss dem men av några anledningar så ville jag inte. För det första så hade de ingen dragkrok på bilen. För det andra så hade varken de eller jag någon lina. För det tredje så står vi i en rondell mitt på E4an och jag vill inte gärna ställa mig mitt över vägen på E4an. För det fjärde, vad händer om det blir någon skada på deras eller min bil vid bärgningen?
   Det var bara att lyfta luren och ringa 112 och be om bärgning. Madame på SOS sa att de meddelar bärgaren om situationen och la på. Kort därefter ringer bärgaren till min mobil och meddelar att han är på uppdrag men kommer om 25 minuter. Jag ville inte lämna dem där åt sitt öde men jag tog fem minuter för att hämta lite kaffe på Shell då de uppenbarligen inte var så förtjusta i vädret häruppe. De frös som hundar, om man säger så.
   Nåväl, tiden gick och kaffet dracks. Ca en halvtimme senare kom bärgaren och kroka fast deras bil och frågade killen om vilket försäkringsbolag han hade. Därefter följde en spännande multilog (dialog är väl bara med två personer?).

Bärgaren: [till killen] Vad har du för försäkringsbolag?
Killen: Ehm, ehm, ja, försäkrad, ja.
Bärgaren: Jojo, men vilket bolag har du? Vilket företag har du försäkringen hos?
Killen: Ehm, ja FULL försäkring.
Bärgaren: [till mig] Vet du?
Jag: Ingen aning, inte mer än att han HAR försäkring, men fråga tjejen, hon kan svenska
Bärgaren: [till tjejen] Tjena, duuu, vilket försäkringsbolag har ni?
Tjejen: Ja, försäkrad
Bärgaren: Jo jag vet, men hos vilket företag?
Tjejen: Ahaaa, det vet jag inte, varför du undra?
Bärgaren: Ja asså, ni måste ju betala en självrisk, och det kostar olika hos olika försäkringsbolag.
Tjejen: Ahaaa.... Vad är den där självrisk?
Bärgaren: Ja asså, klockan är två på natten och jag är nu här för att dra loss er för att ni kört fast, det är som en straffavgift kan man säga.
Tjejen: [tittar frågande på mig] Hasse.... vad är den där självrisk?
Jag: Ja det är precis som han säger, det är en liten kostnad för att du får hjälp nu på direkten kan man säga.
Tjejen: [till mig] Ahaaa, och om jag inte vill.
Jag: Jadu, då blir du nog kvar här ett tag till, och morgontrafiken börjar om tre timmar så det e inte så mycket att fundera på.
Bärgaren: [till tjejen] Försäkringsbolagen tar mellan 1000-1500 i självrisk för bärgning men jag kan ta 1000 så e det bra så.
Tjejen: [till mig] Hasse, vad tycker du?
Jag: Er bil är hel. Ni själva är ok. Ni kan vara hemma om två timmar. Det kunde gått sjukt mycket värre. Det e bara att betala så är ni tillbaka på vägen om 10 minuter.
Tjejen: [till bärgaren] Ok, vi säger så, dra loss oss.

Tjugo sekunder senare var bilen fri och de kunde betala bärgaren och sen for de vidare. Men innan de for så kom de och tackade så mycket för hjälpen och skakade hand.

Så nu har man fått vara hjälte för en kväll. Jag tog faktiskt två bilder på haveriet som jag kan lägga upp. Det ska oxå sägas att under de 30 minuter som vi stod och väntade på bärgaren så var det väldigt många bilar som stannade och frågade om vi ville ha hjälp. Snälla skelleftebor.

Bilderna, notera att jag står parkerad längre bort i rondellen. Och ja, jag vet att det heter cirkulationsplats och att rondellen är ytan i mitten av cirkulationsplatsen. Men rondell är mycket roligare att skriva, så det så! Det var även tur i oturen att han inte klippte stolpen. Han "missade" med en halvmeter ungefär.





- Hasse