Hasse

Ja det blir ett inlägg till innan sängen.

Vi var ju på ultraljud idag för att dubbelkolla om mätningarna som gjordes för två veckor sedan var korrekta då det var vissa diskussioner om när sista mens hade varit och om mätningarna sist varit korrekta. Idag blev det bekräftat att de förra mätningarna stämde ganska bra och att den beräknade förlossningsdagen är 090404. Lustigt med detta datum är att 090 är riktnumret till Umeå och 404 är en felkod som kommer när en hemsida inte kan hittas. Ni har säkert sett det någongång "Error 404 - Sidan kan inte hittas". Aja, det var lustigt iallafall. Ytterligare ett tecken på Umeå som stad :)
   Det var även kul att titta på bebisen igen. Den börjar bli ganska stor nu. Han eller hon är ju trots allt bara 17 veckor och fyra dagar gammal. Det innebär alltså att Annah är i vecka 18 nu. Nästan halvtid, men ingen halvtidsvila e jag rädd.

Sen måste jag även berätta att innan innebandyn i tisdags så var vi hela familjen på Eddahallen och badade. Kommunen har ju byggt om hela badhuset så det är superfräscht och väldigt barnvänligt. Vi passade på att åka dit samma kväll som Skellefteå spelade hockey hemma och precis som vi trodde så hade vi hela badhuset för oss själva. Mycket skönt då jag inte alls gillar när det är proppat med folk oavsett vars jag är. Näää lugnt och skönt ska det vara.

Nu sova

- Hasse

Jahapp, i tisdags var det dags för lite innebandy. Jag som inte har tränat varken det ena eller det andra sedan jag slutade med judon för sju år sedan var nyfiken på hur det skulle kännas att träna lite. Palle ringde och frågade om jag ville följa med och spela lite innebandy. Det var tydligen ett gäng på 15 personer som brukar samlas i en hall och spela på tisdagkvällar. Jag spelade lite innebandy under högstadietiden men har nog inte hållit i en klubba på iallafall tio år. På den tiden varvade jag runt mellan stor målvakt med snabba händer eller stor back med vassa höfter. Det senare resulterade allt för ofta i en tvåminutare. Tränaren blev dock aldrig irriterad över detta då utvisningarna som oftast var följden av ett "beställningsjobb". Om någon av motståndarna var för bra eller om vi behövde bryta deras momentum så blev det min uppgift att "fixa". Titta inte snett på mig nu, sånt här förekommer i alla sporter på alla nivåer. Det finns NHLspelare som tjänar miljoner på att spela tre minuter per match och knocka Peter Forsberg med en halvschysst tackling och få matchstraff samtidigt som Peter inte kan spela mer den matchen. It´s all a part of the game...
   I tisdags så blev det dock till att stå i mål. Efter en sisådär två minuters uppvärmning bestående av att veva axlarna i cirklar först framåt och sedan bakåt några gånger var jag redo att spela. Det kom 16 spelare. En målvakt i varje lag, fem utespelare och två avbytare. Alldeles lagom. För att vara några kompisar och för mig tidigare okända människor var det ganska hög klass på spelet. Vanligtvis brukar det vara intensivt i tio minuter för att sedan ebba ut i någon som närmast kan likna upploppet i det Asmatiska Maratonloppet. Under drygt en timme togs det bara en paus som varade i ca fyra minuter. Sedan var det full rulle igen.
   Innan man börjar spela lägger alla sina klubbor på golvet i mitten av hallen varpå någon blundar och kastar varannan klubba höger, varannan vänster. På så vis lottas lagen snabbt och enkelt. Förutsatt att alla håller reda på vilken klubba som är deras. Olyckligtvis för mig så hamnade skarpskyttarna i det andra laget. De sköt från alla vinklar och dessutom sköt de väldigt bra. Jag lyckades med några riktigt svettiga räddningar vilket ledde till sporadiska applåder från båda avbytarbänkarna och en del "Hur i helvete..." från skytten som såg ett givet mål mirakulöst förvandlas till dagens räddning. Tacksamt för mig var att vi några vassa backar på mitt lag men då anfallskunskaperna var begränsade så fick jag uppleva något som kan liknas vid ett 60minuters boxplay. Bollen ven förbi mig så snabbt ibland att jag inte ens hann se bollen. Ibland stannade bollen i målet och ibland small det till i väggen bakom mål. Tre skott tog illa. Ett slagskott från två meters avstånd satt rakt i pannfläsket (jag hade givetvis inte hjälm), två skott tog rakt på munnen. Det sista skottet var så hårt att jag fan såg stjärnor och fick känna efter om tänderna satt kvar. Alla var på plats men jag fick smak av järn i munnen. Hmmm...
   För att sammanfatta det hela så var det jävligt kul. Nu förlorade vi förvisso men de flesta lag som spelar halva matchen i boxplay förlorar. Vi hade då jävligt kul iallafall. Båda lagen verkade ha skoj på banan. Jag kommer definitivt att vara med fler gånger. Gärna som målvakt. Gärna med hjälm nästa gång, de här killarna och tjejerna var bra mycket bättre än jag hade väntat mig. Vilket är väldigt kul givetvis. Nu jobbar jag kommande tisdag men veckan efter det ska jag vara med.

Man kan kanske säga att jag har fått blodad tand...

- Hasse

halloj!

12-16 november åker vi ner till Stockholm. Rättare sagt Norrtälje för att hälsa på familjen och lite kompisar. Det ska bli kul att göra en liten tripp på sådär 200 mil på några dagar. Men vad e det man säger? "Det e inte målet som e målet, utan resan dit." Tillåt mig tveka en smula.

I helgen hade vi BarnNolia i Piteå. Det betyder att vi blev helt och hållet överkörda på jobbet. Men starka viljor och fantastisk personal så gick det vägen. Även om det var jobbet som bara faan. Men jag, vi, överlevde och ser nu fram emot en lite lugnare vecka. Jag själv är ledig mån-ons och ska leka med William som jag inte har träffat på hela helgen.

Nu någonting tragiskt. Ett spel som jag har väntat på sedan början av året skulle ha sin releasedag den 22 oktober. Alla butiker i hela världen hade fått sina spel samtidigt eftersom det är WorldWideRelease. Då visar det sig att i en av bakgrundslåtarna i spelet så finns några textrader från Koranen. Nåt snille har då kommit på att det här givetvis är stötande för muslimerna eller hur det nu var. Detta innebär att tillverkaren har tagit tillbaka alla miljoner exemplar av det här spelet för att göra nya skivor utan de där textraderna. Det bör kanske tilläggas att det är ett barnspel för vuxna med små gulliga trasdockor och Bolibompamusik i bakgrunden. Jag kan se att det måste vara stötande...

Jag undrar vad tyskarna tycker att det finns många hundra spel som går ut på att ha ihjäl Nazityskar. Jag har då aldrig hört talas om att ett sådant spel har blivit återkallat... Men å andra sidan är vi ju inte rädda för tyskarna. Men de där muslimerna... akta... de är sjukt farliga... Kan nån upplysa speltillverkaren om att muslimer är vanliga människor de också. Jag skulle knappast ta illa upp om en Irakisk speltillverkare har hela Nya Testamentet med i ett spel. Sprid läran!

Nytt releasedatum för spelet är 7 november. Jag kommer inte finnas anträffbar efterföljande helg.


På en sida läste jag om en helt sjuk olycka. Den måste läsas.
http://www.norrteljetidning.se/nyheter/artiklar/id/3518


Jahapp, det var allt för den här gången.
Ska försöka komma in och skriva någonting varje dag. Kanske inte alltid så långt, men iallafall någonting.

- Hasse

Ja det blir en kortis idag. Mest för att hålla igång rutinen att komma in och skriva lite då och då. Vill inte bli lat så att det faller i glömska eller inte blir av pga ren lathet.

Nu har man kämpat sig igenom hela veckan. Det har gått bra och John (chefen) har varit riktigt på hugget den här veckan vilket gör att man själv får lite dåligt samvete om man tar en rök under öppningstimmarna när man egentligen inte har tid utan borde stå och pumpa nån ketchupflaska. Det har ju varit sjuka i PIteå senaste två veckorna och folk faller som flugor. (ehm... "faller som flugor"... den var ny) Även i vår personal så har folk fått smaka sjukan. Det har varit symptom på feber och slöhet. Ingen av de sjuka har kunnat säga ritkigt vad för sjuk de är. Bara att de känner sig utmattade och inte orkar göra nåt. Jag var själv sjuk förrförra helgen och kände ungefär samma sak. Kände mig helt trasig och jag hade inte jobbat nå extra mycket eller så. Aja, nu e jag då ok iallafall så alla kan andas ut.

Såg att ett av alla de tusentals expansionspaketen till The Sims 2 heter "Arbetsliv". Man startar en buiz och sköter den genom att anställa personal osv. Det vore kanske ett kul tillfälle att bli restaurangchef och anställa och sparka folk :) Utan att facket ringer på dörrn och frågar vad man pysslar med. Ingen LAS eller MBL här inte :D

Ja nu har jag som sagt "nästan" ledig helg. Jag ska sitta några timmar med schemat men det e inte samma sak som att åka åtta mil och stå i ett varmt kök. Det ska nog gå bra.

Och på måndag kommer det en kille från Luleå och ska titta på bilen. Jag har bestämt mig för att skaffa mig en diesel för en lite billigare peng sålänge jag pendlar till Piteå. Det är alldeles för dyrt att sitta och rent köra bort värdet i bilen. Det blir lite billigare med diesel dessutom men de pengarna jag sparar på bränslet hamnar som ni vet på bilskatten istället. Av någon konstig anledning så är bilskatten på en diesel 3-4 gånger högre än på en bensinare. En s.k. "extra miljöskatt". Det lustiga är bara att dieselbilarna är renare och snällare mot miljön än vad en bensinare är. Det faktumet vill ingen på Rosenbad kommentera... Lustigt det där med politiker... Den ena hälften är inkompetent, den andra hälften är okunnig och den tredje hälften kan helt enkelt inte sitt jobb.

I helgen blir det givetvis en hel del tid med familjen. Känns som att jag inte har träffat dem på en vecka ungefär. Wille har fått fler tänder och lärt sig fler ord. Han är den enda som får svara i telefon. Eller rättare sagt, det är ingen annan som hinner till telefonen före honom. Han e snabb den lilla rackaren. Han svarar dock inte utan springer med telefonen till Annah så det var ju snällt. Men det är nog inte så länge kvar tills han svarar också.

Ja det blev ju inte så kort som jag hade tänkt mig det här. Det blev rent ganska långt. Jo just det, om du inte la märke till att jag delade upp politikerna i tre halvor så har du kanske en framtid som just.... politiker... stackars dig.... sextiotusen i månadslön och när du sparkas pga att du inte sköter ditt jobb, så får du ändå behålla lönen mandatperioden ut. Vilken annan arbetsplats har såna avtal?

- Hasse

Ja då har vi varit på ultraljud och fått titta lite på vår kommande bebis. Som det verkar så är Annah nu i vecka 16. Det är lite kortare gånget än vad vi hade räknat med då vi utgått från mensen och hela den karusellen. Barnmorskan sa dock att det kan misstämma så vi har fått en ny tid om två veckor. Då ska de mäta ben och skalle en gång till för att fastställa hur långt gången Annah är.
   I övrigt hade barnmorskan inget att anmärka på. Hjärtat såg bra ut, ryggrad och övriga ben likaså. Alla hålor och vätskor i barnet verkar vara där de ska vara så det är mycket positivt.
    Vi fick med oss tre bilder hem. Nu var inte barnmorskan den bästa fotografen men barnet var i full gång till hennes försvar.

Här kommer bilderna:







- Hasse

Igår gjorde jag allt
Idag gjorde jag ingenting.

Jag hade bestämt mig för att ta en liten vända på stan i lördags men butiken jag skulle till har öppet 10-14. Detta gör det lite jobbigt för mig eftersom jag jobbade natt i fredags och inte kommer hem förens sex på lördag morgon. När jag kom hem så var William och Annah redan vaken så vi tänkte att vi kan ju åka tillsammans in till stan runt tiotiden. Jag tänkte att det blir bra för då kan jag vara inne i stan någon timme och sedan åka hem och sova innan hockeyn.
   På vägen hem så stannade jag till på Handlarn och blev övertalad att följa med till ladan och se matchen live. Det hade jag iofs inget emot då jag inte haft möjlighet att se någon match på plats den här säsongen. Men SEN måste jag sova.
   Under tredje perioden i en match som Skellefteå vann med 4-2 över MODO får jag ett sms av Annah. "Vi ska äta middag hos Tina och Anders efter hockeyn". Jahapp. Det är alltid trevligt att äta middag hos kompisar men jag såg hur mina sömntimmar kommer längre och längre ifrån mig.
   Väl hemma efter en trevlig kväll hos Tina och Anders så ser jag ljuset. Jag ska äntligen få sova ordentligt. Jag skulle bara kolla mailen då jag blir injagad att spela lite NHL online med några kompisar. Självklart får jag inte säga nej när Skellefteå just har vunnit och alla är toksugna på att spela NHL. Självvalt givetivs så det är inget gnäll. När vi hade spelat klart någongång inne bland nattimmarna så dog jag i sängen. Efter ca 35 timmar uptime :)

Idag söndag har jag sovit hela dagen. hej o då.

Nu vill Tina och Annah ha datorn så jag måste sluta. Det blir lite NHL istället.

- Hasse

Ja då har privatdetektiv Curman påbörjat sitt arbete. Jag har vissa delmål på min "quest" att göra kommunen varse om att förbättring krävs. Inte bara av mig utan många tusen andra i kommunen. Bristen i det här fallet verkar vara informationsflödet. På de informationspapper man får från dagis så står det klart och tydligt att kommunens försäkring täcker olycksfall inom omsorgens område. Vad det däremot inte står är att Skellefteå Kommun har valt bort försäkring mot ärr vid olyckor.
   Det är fortfarande inte fastställt om kommunen har valt bort den försäkringen eller inte valt att teckna den. Skillnaden kan tyckas liten men den är oerhört stor. Det handlar om aktivt val. Dvs om kommunen har valt att inte teckan en tilläggsförsäkring så har de ju inte sagt nej. De har bara inte sagt ja. Om de däremot har valt att ta bort försäkring mot ärr så har de aktivt sagt nej. Enligt de första indikationerna från försäkringsbolaget AIG Europe så har Skellefteå Kommun gjort det senare. De har aktivt sagt nej tack till försäkringen för ärr.
   Det är heller inte glasklart om försäkringen mot ärr normalt ingår i en försäkring eller om det är en tilläggsförsäkring. Allt detta ska vara glasklart innan nästa vecka är slut. Information om försäkringen blir steg ett i min utredning.

Några åsikter om detta? Någon som varit med om något liknande med sina kids?

- Hasse

Kom på att jag hade en bild i mobilen. Den är lite ljus men den visar klart och tydligt vad som numera finns i Williams pannfläsk.



- Hasse

I fredags var vi till lasarettet för att ta bort Williams stygn. Vi misstänkte att det skulle kunna bli lite livat vid detta ingrepp så vi försökte muta med både glass och nallebjörn. Alla dessa försök var lika misslyckade som löjliga då vi vet vilken järnvilja som finns i Williams kropp.
   Vi fick helt enkelt göra det den hårda vägen. Under en för William fruktansvärd minut fick jag hålla fast honom medans sköterskan snabbt och smidigt klippte bort stygn efter stygn. Efter det sjätte klippet fick William komma lös och helt plötsligt blev glassen accepterad :)
   Har inte tagit några bilder på ärret ännu men ska försöka knäppa en bild imorgon. Det ser inte så snyggt ut just nu men vad jag förstått av både läkare och andra småbarnsföräldrar med liknande obligatoriska skador på sina egna barn ser det bra ut och kommer läka ihop finfint. Vi får se om något år eller två antar jag.

För övrigt så har Skellefteå Kommun valt att ta bort "ärrbildning" från sin Olycksfallförsäkring för kommuninvånarnas barn när de är under kommunens ansvar. Dvs den försäkring som är tänkt att försäkra de barn som vistas under kommunens omsorg är sämre än en vanlig barnförsäkring. Premien blir givetvis billigare för kommunen på så vis. Inte så konstigt att Skellefteå Kommun är en av Sveriges rikaste när de inte tar hand om sina invånare. Tydligen tycker de inte att de ska ta ansvar för de olyckor som sker på förskolor, skolor och andra faciliteter under kommunens ansvar. Det känns tryggt.

Givetvis ska jag skriftligen anhålla om svar på de frågor jag har angående detta. Beroende på den respons jag får är det förmodligen troligt att en insändare eller två skickas till olika tidningar i Sverige. Det handlar givetvis inte om någon hämnd eller utpressning på något sätt. Det enda sättet att få till en förändring är att göra sin röst hörd. Insändare i tidningar och brev till politiker, chefsredaktörer och kommunala ombud brukar få igång snacket iallafall.

Jag tycker att det är helt oacceptabelt att kommunens försäkring inte är likvärdig med en vanlig privat barnförsäkring. Jag kan inte se någon annan anledning än att det har med pengar att göra. Men då ska man inte slå sig på bröstet och säga att man är stolt som har en så rik kommun. Jag ska givetvis kolla upp all fakta innan jag börjar skrika och gapa så att jag har lite kött på benen utifall att det här skulle gå vidare. Vilket jag givetvis hoppas att det gör.

Vi har ju trots allt ett till barn på gång. Och det är väl inte helt omöjligt att nästa barn eller William lyckas slå sig ordentligt igen och då SKA det fan finnas en ordentlig försäkring. Nu kan inga pengar i världen få det ogjort och ärret kommer alltid att finnas där. Men jag tycker att det snudd på kränkande att kommunen väljer att TA BORT försäkringen som täcker ärrbildning. Jag pratade med AIG Europe som är det försäkringsbolag som Skellefteå Kommun använder. Enligt dem så är fallet inte så att Skellefteå Kommun inte har valt att lägga till försäkring mot ärr, utan de har VALT BORT det specifikt. Hade vi bott i en annan kommun så hade försäkringen förmodligen täckt ärret. Men inte i Skellefteå...

Jag återkommer ang det här. Jag ska jaga dem som en blodhund. "Sveriges rikaste kommun". I helvete...

- Hasse

Då var det dags för lite bilder. Dessa är ca en vecka gamla


[ Ute och leker ]


[ ute och leker ]


[ Ute och leker ännu mera ]


[ Favvostolen och njuter ]


[ Kast med liten sjötiger(?) ]


[ William fick tag i en stol och sockerkaret. Konstverk ? ]


[ Annah ca 12 veckor (vad vi vet) ]


[ William slappar i soffan ]


[ William slappar lite mer ]


[ William undersöker tvn lite närmare ]


[ William ]



Ja då har vi skrivit och lagt in ganska mycket idag. Måste lägga mig nu. Ska ju upp med William om några timmar.

Natti natt

- Hasse

Ja precis som det står, förra onsdagen den 24 september så råkade William ut för en olycka på dagis. Han var på väg in genom ytterdörren och fick hjälp av en av fröknarna varpå de ramlade och det ville sig inte bättre än att William for med huvudet mot tröskeln. Själv var jag hemma och sov då jag jobbat natt och fick ett samtal från dagis klockan tio. Jag meddelades att William hade slagit sig och måste uppsöka läkare.

Väl på plats kunde jag konstatera att det var ett ganska illa sår han hade fått mitt i pannan. Williams kläder var bokstavligt talat dränkt i blod och i håret och ansiktet fanns spår av blod även om personalen tvättat och plåstrat så gott det gick. Som förband hade de satt ett stort plåster och några vita "tejpstrips". Någon form av tygtejp om ni förstår. William själv var ledsen även om han inte grät just för tillfället men han verkade gilla att jag kom till dagis så fort.

Jag och William fick skjuts till akuten av en fröken där vi ganska snabbt fick hjälp. För en gångs skull var det inte så mycket folk på akuten. Efter en trekvart fick vi komma in och en kvinnlig läkare med en väldigt intressant dialekt kom in i rummet. Jag tror att hon har tysk bakgrund men jag ska inte säga säkert. Det kan även ha varit polsk brytning. Hon tog iallafall bra hand om oss.

När det var dags att kontrollera vidden av skadan för att kunna göra en medicinsk bedömning av vilken behandling som behövs vändes det i magen på mig. När den kvinnliga läkaren sakta men säkert lossade tejpbitarna och plåstret så blottades jacket för en sekund när plåstret släppte från ena sidan av jacket och således lyfte upp den sidan av jacket där plåstret fortfarande satt fast så kunde man se rakt in i huvudet på pojken. Det blev liksom helt öppet och då plåstret lyfte upp huden så syntes helt klart ett mellanrum mellan huden och vad jag tror är muskelaturen under huden. Det såg ut som färsk fläskfilé där under. Kött med lite vita strimmor i. Helt sjukt kul för en småbarnsförälder att få se sånt inne i sin lilla pojks huvud. Rekommenderas starkt för alla som saknar alla former av känslor och har en mage av stål. Jag tog ingen bild med mobilen om man säger så.

Läkaren tyckte att jacket var alldeles för stort för att stämplas, tejpas eller limmas så hon bestämde sig ganska snabbt att det blir nål och tråd. Nu var frågan bara om det skulle ska med bedövning eller med narkos. Efter att den kvinnliga läkaren lämnat rummet tog det inte lång stund innan två sjuksköterskor kom in för att lägga förband och bedövning. I det här läget var inte William speciellt samarbetsvillig. Även om han var väldigt trött och hungrig så var sårtvätt och förbandsläggning det absolut sista han hade på önskelistan. Tack och lov så var Williams krafter reducerade och vi andra kunde ändå förhållandevis enkelt lägga (för)band på honom. <-- Ordvits...

Vi får träffa en överläkare en halvtimme senare som ska ta ställning till huruvida de ska söva William eller inte. När han får informationen att det var fem timmar sedan William åt senast så beslutar sig överläkaren för att det blir nedsövd operation. Det verkar som att det finns en minigräns på sex timmar fasta inför en operation. Klockan är nu strax efter ett och vi bestämmer tid för operation. Halv tre ska det opereras. Och mycket riktigt blir det så.

Klockan slår 14:23. Annah och jag står inne i operationssalen iklädda blå operationskläder med vita snören och knappar lite här och var. Precis som på Cityakuten från tv. Rummet är stort som ett vardagsrum och för mig som aldrig varit i en operationssal så kunde det här lika gärna ha varit ett internetcafé. Det finns datorer överallt. Svartvita monitorer som blinkar siffror med uppdatering varje sekund. Atmosfären i rummet är ganska kall och illavarslande då det är en enorm brist på färgkällor och rummet formligen dränks av diverse olika superstarka ljuskällor i form av operationslampor som skulle få varje lekmans luxmätare att skjuta i höjden. Ljuset är väldigt kallt, kan inte vara mer än 3-4000 Kelvin. Som ljuset från en hockeyrink ungefär. Stämningen är ändå förväntansfull och i väntan på kirurgen gör överläkaren och sjuksystrarna vad de kan för att hålla William glad och föräldrarna lugna. Allt enligt protokoll. Deras omvända psykologi biter dock inte på mig men då den stundande operationen knappast gäller liv och död så känns det inte som att det finns någon större anledning att oroa sig. Men nog skulle lite färg piffa upp rummet lite.
14:26. Dörren öppnas med en lätt men bestämd knuff. En nyombytt kvinnlig kirurg med nydesinficierade händer har just använt sin bakdel för att öppna dörren. Med snabba steg tar hon sig fram till William och ger honom ett leende samtidigt som hon ruskar en leksak. En liten tyghund belägen längst ut på en liten pinne. William verkar måttligt road men hans uppmärksamhet avleds såpass mycket att överläkaren kan sätta kateter i armvecket. Kirurgen får tecken av överläkaren att katetern är på plats och kirurgen nickar tillbaka och säger öppet att det är dags att säga godnatt till William. Överläkaren ger William en dos och det tar inte mer än tre sekunder så sover han som en klubbad säl. Vi blir ombedda att lämna salen och vi blir visade till väntrummet.

En halvtimme senare kommer en av sjuksköterskorna. Hon stannar till i dörröppningen och korsar ena foten över det andra benets smalben och lutar sig lätt mot dörrkarmen.
- Allt har gått bra, meddelar hon. Läkaren är mycket nöjd med operationen. Här kommer han föressten. Annah och jag ser hur en sjukhussäng kommer rullande. Det är en vuxensäng men i den ligger vår lilla pojk. Han sover fortfarande och har ett ordentligt, stort utmåttat plåster över pannan. Plåstret täcker nästan upp hela pannan och runt själva plåstret sitter en väldigt tunn tejpfilm som håller allt på plats.
- Vi tar ner honom till uppvak så får ni vara med honom när han vaknar. Det borde ta en timme ungefär, säger överläkaren och skyndar iväg.
Förmodligen har han andra patienter att ta hand. Vi hinner just tacka då kirurgen kommer ut från operationssalen. Den här gången använder hon händerna för att öppna dörren. Att jag noterade detta och jämförde det med tillvägagångssättet för att öppna dörren IN till operationssalen fann jag väldigt lustigt. Hon kommer mot oss och nästan framme säger hon,
- Det gick bra och stygnen blev kanonbra. Det kommer bli minimalt med ärrbildning.
Det var skönt att höra de orden och vid det här tillfället är vi egentligen bara intresserade av hur det är med William. Men han ligger och sover så skönt i sängen. Ovanför sängen hänger en påse med glukoslösning som William får ta del av via dropp till samma katater som sömnmedlet sprutades in i. Jag antar att det är för att han ska få lite näring då han inte har ätit på sex timmar.

En timme senare vaknar William och är lite sömndrucken. Han sätter sig upp i sängen och vinglar friskt. Först lite åt vänster. Sen lite åt höger. Blicken är vimsig och ofokuserad. Tillslut fäster han blicken på Annah och blir väldigt glad och ska genast kasta sig ut från sängen. Tyvärr för William så är balansen i samma skick som övriga kroppsfunktioner och hans försök misslyckas och det enda som händer är att han välter omkull i sängen. Lite tragikomiskt. Det ser väldigt roligt ut men samtidigt så har stackaren just opererats så lite synd om honom är det :)
Under tiden som William sov hade vi möjlighet att äta lite själva också. Själv hade jag inte ätit efter att jag åt middag på jobbet kvällen innan. Jag hade alltså inga som helst problem med den räkmacka som jag gladeligen betalade 40 kronor för. Stor som en kanelbulle. Ok, en stor kanelbulle. Men fyrtio kronor... Ja den var god så jag är nöjd. Jag fick betala 40 kronor för en räkmacka men fick min son opererad gratis. Så jag är väl kvitt med sjukhuset antar jag.

Imorgon fredag vid lunch så ska stygnen bort. Dvs om läkaren tycker att det är lämpligt. Jag har dock goda förhoppningar om detta då jag och Annah tjuvkikade lite på stygnen igår kväll och de såg verkligen jättefina ut. I förhållande till hur fula stygn ser ut. För det finns ju inga stygn som är snygga om man ser det på så sätt.


[ I väntan på doktor ]


[ William väldigt trött och hungrig ]


[ Blir lite glad över att se sig själv i spegeln ]


[ I väntan på operation busar Annah ]


[ Bedövningen har förmodligen kickat in här ]


[ Några dagar senare hemma, notera plåstret i pannan ]

- Hasse

PS. Mamma, nästa barn har samma BF som William hade. Men det är inte 11 april bara för att William föddes då. Beräknad Förlossningsdag och förlossningsdag är ju två olika saker vet du :) Wililam hade BF 3 april men kom 8 dagar sent. Enligt de första utsagorna från läkaren så har nästa barn prel BF 3 april. Ultraljudet är om två veckor så då vi får veta mer. DS.