Nästan en vecka gammal
Tiden går så fort så fort. Nu är det nästan en vecka sedan hon kom. Vart tar tiden vägen. Sedan hon föddes så har vi hunnit med att stanna på BB några dagar, kommit hem, varit på påskmiddag och firas Williams 2-årsdag. Iofs så slog vi ihop påskmiddagen och Williams födelsedag då de inträffade på samma dag.
Så hur går det då? Jo tack det går ganska bra faktiskt. Hon äter ju dock väldigt mycket. Och då menar jag verkligen väldigt mycket! William var inte ens i närheten av de här mängderna när han var nyregistrerad invånare. Förutom att äta mycket så bajsar hon även väldigt mycket. Men jag antar att de där två går hand i hand. Ju mer man äter ju mer skiter man... Så måste det vara... När hon inte äter eller skiter så sover hon. Så ser det ut. Dag ut och dag in. Hon ligger där och sover och flinar till lite då och då när hon drömmer någonting roligt. Precis som hon grimaserar när hon drömmer någonting mindre roligt.
Så hur hanterar William det här med att ha en ny familjemedlem här hemma som tar lite av uppmärksamheten. Mjooo, ganska bra. Inte helt okej med småsyskon uppenbarligen men mjoooo, ganska bra. William är väldigt intresserad av henne och vill titta på när vi byter blöja och matar hon. Han pratar mycket med henne och klappar henne över håret. Han är väldigt noga med att få "ok" från oss innan han gör något med henne så han har förstått att det är någonting ömtåligt vi har fått med oss hem. Det är ju bra.
Däremot, så är William inte helt på sitt bästa humör. Speciellt när det är läggdags mitt på dagen eller till kvällen så är det ganska bråkigt. Eller när vi ska sätta på honom kläder för att gå ut eller bara helt enkelt byta till eller från pyjamas. Då blir han som en bebis han också. Så det är inte BARA guld och gröna skogar.Men för det mesta är det jättekul med allt som har hänt. Det positiva väger absolut över mot det negativa.
Nu ska jag ha dottern i mina armar en stund så att Annah får sova. Jag får skriva mer imorrn och lägga upp lite bilder.
- Hasse
Så hur går det då? Jo tack det går ganska bra faktiskt. Hon äter ju dock väldigt mycket. Och då menar jag verkligen väldigt mycket! William var inte ens i närheten av de här mängderna när han var nyregistrerad invånare. Förutom att äta mycket så bajsar hon även väldigt mycket. Men jag antar att de där två går hand i hand. Ju mer man äter ju mer skiter man... Så måste det vara... När hon inte äter eller skiter så sover hon. Så ser det ut. Dag ut och dag in. Hon ligger där och sover och flinar till lite då och då när hon drömmer någonting roligt. Precis som hon grimaserar när hon drömmer någonting mindre roligt.
Så hur hanterar William det här med att ha en ny familjemedlem här hemma som tar lite av uppmärksamheten. Mjooo, ganska bra. Inte helt okej med småsyskon uppenbarligen men mjoooo, ganska bra. William är väldigt intresserad av henne och vill titta på när vi byter blöja och matar hon. Han pratar mycket med henne och klappar henne över håret. Han är väldigt noga med att få "ok" från oss innan han gör något med henne så han har förstått att det är någonting ömtåligt vi har fått med oss hem. Det är ju bra.
Däremot, så är William inte helt på sitt bästa humör. Speciellt när det är läggdags mitt på dagen eller till kvällen så är det ganska bråkigt. Eller när vi ska sätta på honom kläder för att gå ut eller bara helt enkelt byta till eller från pyjamas. Då blir han som en bebis han också. Så det är inte BARA guld och gröna skogar.Men för det mesta är det jättekul med allt som har hänt. Det positiva väger absolut över mot det negativa.
Nu ska jag ha dottern i mina armar en stund så att Annah får sova. Jag får skriva mer imorrn och lägga upp lite bilder.
- Hasse
Kommentarer
Trackback
