Hasse

Ja då var julafton avklarad. Jag har aldrig varit med om en jul tidigare då jag fått så lite julklappar. Jag har heller inte varit med om en jul som jag tyckt vart roligare. Det är väl kanske ett tecken på att man börjar bli vuxen på riktigt. Familjefar som man är så satt man i soffan med videokameran i högsta hugg och tittade på när barnen rev och slet i sina paket och sina nya leksaker och prylar. Nästa år ska jag nästan satsa på en sån där stickad tröja och en äggtoddy för att slå en riktig homerun åt föräldralaget.

Williams första jul som var förra året intresserade honom inte speciellt mycket. Han var lite för liten för att förstå innebörden av tomten, julklappar och hela mysfaktorn. Mycket har hänt på ett år. I år hann William med att både bli förskräckt för att sedan halvt om halvt acceptera tomtens närvaro. Själv missade jag det hela, jag var iväg en sväng med bilen och letade aftonpressen. Men jag har fått se det hela senare på videofilm. Jag ska se om jag inte kan lägga ut ett litet klipp från när tomten var här.

Det gick nätt och jämnt att slå igen bakluckan när vi skulle fara hem. Det var nästan uteslutande Williams julklappar som skulle pressas in. Och då ska ni veta att bagageutrymmet i en Passat Kombi är STORT. Men det var såklart väldigt roligt att se William riva upp sina paket och vid varje upptäckt säga "Ooooj" för att sedan kasta sig över nästa paket. Det var med andra ord en väldigt lyckad julafton. Vill passa på att tacka värdparet Roland och Sonja för ett som vanligt utsökt julbord med tillhörande sällskap. Alla barn blir sannerligen större och större för vart år som går. Hur kommer det se ut om tio år?

Jo, angående den tidigare nämda kameran så har vi skaffat oss en videokamera. Jag själv har inga som helst rörliga bilder från min barndom. Annah har massor som hennes morfar har filmat. Det hade varit roligt att haft någonting från när man var liten som man idag kan se tillbaka på. Se om det finns några likheter i personligheterna mellan far och son. Hur som helst så hade det varit roligt att se hur man var som liten. Jag har iallafall massor med fotografier, men det är inte riktigt samma sak.
   Annah och jag tänkte att det skulle vara roligt för William att se hur han var när han var liten. När han i tonåren börjar kalla oss för idioter och att vi inte kan någonting så skulle det vara väldigt lägligt att slå på en film där William som nästan tvååring springer runt med sin rosa barnvagn. Det kan nog tysta de flesta tonåringar :) He he he he...

Det analkas även långfilm. Det är ju ett intresse sedan länge det där med film och foto. Har några böcker som jag måste läsa om foto- och filmredigering för att bli lite vassare bara. Redigeringsprogrammen är ju inte direkt lätta att handskas med. Vi får se när den första filmen har premiär.

Ha det så gott! God fortsättning och all den där kapitalistiska smörjan ;)

- Hasse