Innebandy för första gången på 10 år
Jahapp, i tisdags var det dags för lite innebandy. Jag som inte har tränat varken det ena eller det andra sedan jag slutade med judon för sju år sedan var nyfiken på hur det skulle kännas att träna lite. Palle ringde och frågade om jag ville följa med och spela lite innebandy. Det var tydligen ett gäng på 15 personer som brukar samlas i en hall och spela på tisdagkvällar. Jag spelade lite innebandy under högstadietiden men har nog inte hållit i en klubba på iallafall tio år. På den tiden varvade jag runt mellan stor målvakt med snabba händer eller stor back med vassa höfter. Det senare resulterade allt för ofta i en tvåminutare. Tränaren blev dock aldrig irriterad över detta då utvisningarna som oftast var följden av ett "beställningsjobb". Om någon av motståndarna var för bra eller om vi behövde bryta deras momentum så blev det min uppgift att "fixa". Titta inte snett på mig nu, sånt här förekommer i alla sporter på alla nivåer. Det finns NHLspelare som tjänar miljoner på att spela tre minuter per match och knocka Peter Forsberg med en halvschysst tackling och få matchstraff samtidigt som Peter inte kan spela mer den matchen. It´s all a part of the game...
I tisdags så blev det dock till att stå i mål. Efter en sisådär två minuters uppvärmning bestående av att veva axlarna i cirklar först framåt och sedan bakåt några gånger var jag redo att spela. Det kom 16 spelare. En målvakt i varje lag, fem utespelare och två avbytare. Alldeles lagom. För att vara några kompisar och för mig tidigare okända människor var det ganska hög klass på spelet. Vanligtvis brukar det vara intensivt i tio minuter för att sedan ebba ut i någon som närmast kan likna upploppet i det Asmatiska Maratonloppet. Under drygt en timme togs det bara en paus som varade i ca fyra minuter. Sedan var det full rulle igen.
Innan man börjar spela lägger alla sina klubbor på golvet i mitten av hallen varpå någon blundar och kastar varannan klubba höger, varannan vänster. På så vis lottas lagen snabbt och enkelt. Förutsatt att alla håller reda på vilken klubba som är deras. Olyckligtvis för mig så hamnade skarpskyttarna i det andra laget. De sköt från alla vinklar och dessutom sköt de väldigt bra. Jag lyckades med några riktigt svettiga räddningar vilket ledde till sporadiska applåder från båda avbytarbänkarna och en del "Hur i helvete..." från skytten som såg ett givet mål mirakulöst förvandlas till dagens räddning. Tacksamt för mig var att vi några vassa backar på mitt lag men då anfallskunskaperna var begränsade så fick jag uppleva något som kan liknas vid ett 60minuters boxplay. Bollen ven förbi mig så snabbt ibland att jag inte ens hann se bollen. Ibland stannade bollen i målet och ibland small det till i väggen bakom mål. Tre skott tog illa. Ett slagskott från två meters avstånd satt rakt i pannfläsket (jag hade givetvis inte hjälm), två skott tog rakt på munnen. Det sista skottet var så hårt att jag fan såg stjärnor och fick känna efter om tänderna satt kvar. Alla var på plats men jag fick smak av järn i munnen. Hmmm...
För att sammanfatta det hela så var det jävligt kul. Nu förlorade vi förvisso men de flesta lag som spelar halva matchen i boxplay förlorar. Vi hade då jävligt kul iallafall. Båda lagen verkade ha skoj på banan. Jag kommer definitivt att vara med fler gånger. Gärna som målvakt. Gärna med hjälm nästa gång, de här killarna och tjejerna var bra mycket bättre än jag hade väntat mig. Vilket är väldigt kul givetvis. Nu jobbar jag kommande tisdag men veckan efter det ska jag vara med.
Man kan kanske säga att jag har fått blodad tand...
- Hasse
I tisdags så blev det dock till att stå i mål. Efter en sisådär två minuters uppvärmning bestående av att veva axlarna i cirklar först framåt och sedan bakåt några gånger var jag redo att spela. Det kom 16 spelare. En målvakt i varje lag, fem utespelare och två avbytare. Alldeles lagom. För att vara några kompisar och för mig tidigare okända människor var det ganska hög klass på spelet. Vanligtvis brukar det vara intensivt i tio minuter för att sedan ebba ut i någon som närmast kan likna upploppet i det Asmatiska Maratonloppet. Under drygt en timme togs det bara en paus som varade i ca fyra minuter. Sedan var det full rulle igen.
Innan man börjar spela lägger alla sina klubbor på golvet i mitten av hallen varpå någon blundar och kastar varannan klubba höger, varannan vänster. På så vis lottas lagen snabbt och enkelt. Förutsatt att alla håller reda på vilken klubba som är deras. Olyckligtvis för mig så hamnade skarpskyttarna i det andra laget. De sköt från alla vinklar och dessutom sköt de väldigt bra. Jag lyckades med några riktigt svettiga räddningar vilket ledde till sporadiska applåder från båda avbytarbänkarna och en del "Hur i helvete..." från skytten som såg ett givet mål mirakulöst förvandlas till dagens räddning. Tacksamt för mig var att vi några vassa backar på mitt lag men då anfallskunskaperna var begränsade så fick jag uppleva något som kan liknas vid ett 60minuters boxplay. Bollen ven förbi mig så snabbt ibland att jag inte ens hann se bollen. Ibland stannade bollen i målet och ibland small det till i väggen bakom mål. Tre skott tog illa. Ett slagskott från två meters avstånd satt rakt i pannfläsket (jag hade givetvis inte hjälm), två skott tog rakt på munnen. Det sista skottet var så hårt att jag fan såg stjärnor och fick känna efter om tänderna satt kvar. Alla var på plats men jag fick smak av järn i munnen. Hmmm...
För att sammanfatta det hela så var det jävligt kul. Nu förlorade vi förvisso men de flesta lag som spelar halva matchen i boxplay förlorar. Vi hade då jävligt kul iallafall. Båda lagen verkade ha skoj på banan. Jag kommer definitivt att vara med fler gånger. Gärna som målvakt. Gärna med hjälm nästa gång, de här killarna och tjejerna var bra mycket bättre än jag hade väntat mig. Vilket är väldigt kul givetvis. Nu jobbar jag kommande tisdag men veckan efter det ska jag vara med.
Man kan kanske säga att jag har fått blodad tand...
- Hasse
Kommentarer
Trackback
