Hasse

Ja då har syster Sara varit här i dagarna.

Vi har inte träffat Sara sedan i somras så det var kul att hon kom och hälsade på. Det lustiga är att jag åker och hämtar Sara på flyget och när vi kommer hem så har jag inte ens hunnit ta av mig skorna innan tjejerna har planerat in i IKEAtripp nästa dag och en Umeåtripp dagen efter det. Lite snabbt uträknat så har de planerat utflykter på 76 mil. Detta tog mindre än 20 sekunder att planera in. Givetvis utan mannens (jag) åsikter i ämnet. Det var liksom bara pang bom nu far vi...

Dock ska det sägas att IKEAresan faktiskt välkomnades av mig då både Annah och jag vill fixa till de sista grejerna till Williams rum. Egentligen inga jättestora grejer. Mer saker som, en sänglampa, några tygkorgar till leksaker, nån hylla till väggen. Ja småsaker liksom. Såna saker som man inte vet att man vill ha förens man ser dem i affären. Och vilken affär är bättre än IKEA i den kategorin? Vi ska se till att kasta in det vi köpt i Williams rum så ska jag ta en bild eller två till bloggen.

Vill även passa på att tacka mamma och pappa för de fina grejerna vi fick köpa för er räkning till Williams rum. Det blev madrass, kudde och täcke till Williams säng. Just i denna stund så sover William blott sin andra natt i eget rum. Och i egen säng! Han börjar bli stor nu vår lilla pojke. Vi är så stolta! Det går uppenbarligen riktigt bra för honom att sova i egen säng oxå. Första natten klarade han nästan helt igenom. Han vaknade runt 04 och ville ha välling. Det är inte vanligt att han vaknar mitt i natten och vill ha välling men det händer lite då och då. Så jag vet inte om han vaknade pga att han sov "borta" eller om han hade vaknat iaf. De sista timmarnas sömn fick han avnjuta i spjälsängen i vårat rum. Vi får se hur det går inatt. Förhoppningsvis går det utmärkt. Det är bara två månader kvar tills William blir storebror så vi ser gärna att han har lärt sig och vant sig vid att sova i sitt eget rum. Lika bra att ta den rutinen redan nu. Annah sa något om att var femte femåring fortfarande sover hos sina föräldrar. Tycker att det verkar märkligt. Ja William ska få lära sig att uppskatta sitt eget rum och att det är där han har sitt "private space" om han vill vara ifred någongång. Jag tycker att alla barn ska ha en plats där de vet att de får vara ifred om de är arga eller sura. Annars sticker de väl hemifrån och blir knarkare istället. Och det vill vi ju inte,,,

Det blev som sagt en IKEAtripp men Umeåresan fick vi ställa in. Dels var jag personligen inte jättesugen på att köra ytterligare 26 mil dagen efter IKEAtrippen, men även moder natur såg hellre att vi stannade hemma. Det började snöa och blåsa häruppe. Ordentligt. I Stockholm hade detta varit domedagen. Häruppe fick plogbilarna och traktorerna köra nån extravända så fungerade allt som vanligt. Dock var det inte så många som frivilligt satte sig i bilen. Jag åkte och hämtade Annah på skolan. Det är en resa på 2 km enkel väg. Det tog ett tag. Men då gick det å andra sidan inte att köra på skolområdet. 30 cm snöbollssnö och inga spår att köra i. Det var nära att jag hade fått stanna på skolan istället. Vi fick oss då hem tillslut.

Vi har oxå tillbringat några stunder på Elgiganten under veckan och tittat på kyl och frys. De vi har idag börjar bli lite gamla och de drar förmodligen jävligt mycket el. Man vet aldrig riktigt säkert om kylen verkligen gör som man säger åt den heller. Det som står högst upp kan vara väldigt kallt (isbitar i mjölkpaketet) och det längst ner blir aldrig riktigt kallt. Jag är lite osäker på att dom överlever speciellt många år till. Sara sa då iallafall att om vi hittar något paket vi skulle vilja ha så kan vi få låna en slant av henne. Efter några dagars övervägande så tog vi erbjudandet. Så nu står det ett sprillans side-by-sidepaket från Siemens i köket. Vi är mycket nöjda. Känns lite roligare att öppna kylen nu och veta att allt har samma temperatur. Även att lampan i skåpet tänds VARJE gång jag öppnar dörren uppskattas oxå.

Såååå, tack för den här veckan syrran! Vi ses om två månader!

Lite bilder kanske?



[ Gamla kyl och frys med överskåp ]


[  Nya skåpen, vi måste köpa en till tapetrulle ser jag... ]


[ Kylskåp insida ]


[ Frys insida ]

Ska se om jag har några nya på William


[ Han har lärt sig att blixten bländar... ]


[ Meh, har var det ju ingen blixt juu ]


[ Softar på bordet, men där får du inte vara juu?! ]

- Hasse

Halloj!

Vi har fått bilder från Williams dagis. De hade dit en skolfotograf och här har ni resultatet:




Bilden är tagen ungefär två veckor efter att han fick ärret i pannan. Så jag tog mig friheten att korrigera bilden lite i Photoshop. Om jag hade varit plastikkirurg så hade alltså resultaten kunna ha blivit:



Det var allt från ikväll

- Hasse

Det var lite bilder det från december till nu

/ Hasse

Hallå!

Ja den här veckan går då inte till historien som den mest hälsosamma. Efter att ha jobbat många dagar i sträck så skulle jag äntligen få vara ledig några dagar. Hela måndagen och tisdagen ledig. Söndagkvällen efter en dag av jobb avslutades med film med Annah efter att Wille somnat. Till min förtjusning så hittade jag en påse nachochips i det annars väldigt tomma skafferiet. Den påsen har nu orsakat mig oändliga plågor. Det visade sig senare att bästföre på den var i somras eller i höstas. Den har därefter stått öppen längst bak i skåpet.
  
Måndag morgon startade det. Magen var i total kaos. Utan att gå in på några detaljer så förlorade jag en hel del vätska och imorse när jag skulle iväg till jobbet så kändes det oerhört jobbigt att ens öppna dörren. Helt slut på energi. Jag lyckas dess iaf ta mig till jobbet och köra lunchen och for hem under eftermiddagen. Lite tidigare än planerat men har inte känt mig helt ok.

Efter någon timme hemma somnade jag på soffan och har sovit sedan dess. Har förmodligen inte varit den roligaste pappan och maken senaste dagarna. Antingen har jag varit på toaletten eller så har jag sovit på soffan. Men NU, när jag just vaknat efter sex timmar på soffan så känner jag ganska ok faktiskt. Försöker hälla i mig vatten och de gamla vanliga tricksen för att bli människa igen.

Ska gå upp och se om jag kan sova några timmar till. Imorgon efter jobbet så ska jag försöka få in lite bilder i bloggen oxå. Jag vet att några av er önskar det.

Ha det bra så länge!

/ Hasse

Ja då var julafton avklarad. Jag har aldrig varit med om en jul tidigare då jag fått så lite julklappar. Jag har heller inte varit med om en jul som jag tyckt vart roligare. Det är väl kanske ett tecken på att man börjar bli vuxen på riktigt. Familjefar som man är så satt man i soffan med videokameran i högsta hugg och tittade på när barnen rev och slet i sina paket och sina nya leksaker och prylar. Nästa år ska jag nästan satsa på en sån där stickad tröja och en äggtoddy för att slå en riktig homerun åt föräldralaget.

Williams första jul som var förra året intresserade honom inte speciellt mycket. Han var lite för liten för att förstå innebörden av tomten, julklappar och hela mysfaktorn. Mycket har hänt på ett år. I år hann William med att både bli förskräckt för att sedan halvt om halvt acceptera tomtens närvaro. Själv missade jag det hela, jag var iväg en sväng med bilen och letade aftonpressen. Men jag har fått se det hela senare på videofilm. Jag ska se om jag inte kan lägga ut ett litet klipp från när tomten var här.

Det gick nätt och jämnt att slå igen bakluckan när vi skulle fara hem. Det var nästan uteslutande Williams julklappar som skulle pressas in. Och då ska ni veta att bagageutrymmet i en Passat Kombi är STORT. Men det var såklart väldigt roligt att se William riva upp sina paket och vid varje upptäckt säga "Ooooj" för att sedan kasta sig över nästa paket. Det var med andra ord en väldigt lyckad julafton. Vill passa på att tacka värdparet Roland och Sonja för ett som vanligt utsökt julbord med tillhörande sällskap. Alla barn blir sannerligen större och större för vart år som går. Hur kommer det se ut om tio år?

Jo, angående den tidigare nämda kameran så har vi skaffat oss en videokamera. Jag själv har inga som helst rörliga bilder från min barndom. Annah har massor som hennes morfar har filmat. Det hade varit roligt att haft någonting från när man var liten som man idag kan se tillbaka på. Se om det finns några likheter i personligheterna mellan far och son. Hur som helst så hade det varit roligt att se hur man var som liten. Jag har iallafall massor med fotografier, men det är inte riktigt samma sak.
   Annah och jag tänkte att det skulle vara roligt för William att se hur han var när han var liten. När han i tonåren börjar kalla oss för idioter och att vi inte kan någonting så skulle det vara väldigt lägligt att slå på en film där William som nästan tvååring springer runt med sin rosa barnvagn. Det kan nog tysta de flesta tonåringar :) He he he he...

Det analkas även långfilm. Det är ju ett intresse sedan länge det där med film och foto. Har några böcker som jag måste läsa om foto- och filmredigering för att bli lite vassare bara. Redigeringsprogrammen är ju inte direkt lätta att handskas med. Vi får se när den första filmen har premiär.

Ha det så gott! God fortsättning och all den där kapitalistiska smörjan ;)

- Hasse

Vaknade för en stund sedan av att telefonen ringde. Det var Patrik, från banken. Han undrade givetvis vars jag var eftersom vi har avtalat tid för möte kl 14 på banken. Jag kände bara hur det snurrade i huvudet och att jag var väldigt torr om läpparna. Jag bad Patrik om ursäkt för att jag inte kommit, förklarade varför och bokade snabbt och smidigt en ny tid den 15e december. Vi har värderat huset för att slå ihop botten- och topplån till ett lån med lägre ränta.

Allt började en sen kväll i tidiga december. Utan att gå in på några detaljer så har i stort sett alla i familjen utom jag fått magsjuka de senaste dagarna. Det är konstigt att inte jag har fått det med tanke på att jag brukar vara den mest veka för magsjuka och vinterkräka. Men till min förvåning så verkade det som att jag skulle slippa den här gången. Skönt.

Så igår, somnade jag stilla på soffan vid 20-tiden. Inget konstigt med det. jag hade jobbat natt kvällen innan och sedan månadsinventerat långt in på morgontimmarna så att jag somnade på soffan var ganska väntat.

Jag vaknar upp strax efter 00 på natten och behöver gå på toa. Väl där upplever vi det klassiska startskottet till vad man vet kommer bli en fruktansvärd natt. Känsliga läsare kanske ska sluta läsa nu, även om jag ska försöka göra berättelsen kort. Alla har väl haft magsjuka och vet precis vad som händer med kroppen.

Startskotten med syndafloden från de bakre regionerna har skjutits av. Följande timmar är klassiska magsjuketimmar. Upp en gång i halvtimmen för att "skita" och spy. Ca fem-sex timmar efter startskottet finns det ingenting kvar i magen eller tarmarna. Det innebär att om man dricker ett glas vatten så rinner det igenom hela systemet på mindre än fem minuter. Får att bekräfta detta så drack jag ett glas mjölk islället för vatten under de sista omgångarna på morgontimmarna och jodå, mycket ritkigt tog det inte många minuter innan klar vit mjölk rann ut på andra sidan. Fantastiskt det där egentligen...

Jag tror att jag däckade runt sjutiden imorse. Enda minnet jag har är att Annah kommer med ett glas vatten till mig. Sen däckar jag igen och vaknar 14:12 av att Patrik från banken ringer. How you doing...?

Nu plågar jag i mig knäckebröd för att sätta en propp i magen så att allt inte sticker igenom direkt. Hoppas Annah kommer hem snart så att någon kan tycka lite synd om mig. Det finns inget så ynkligt som en kille som är eller har varit ordentligt sjuk.

Det var länge sedan jag hade en magsjuka. Jag har ju bara fått vinterkräkan de senaste åren. Eller "bara"... Vinterkräkan är mycket värre. Det är som en vanlig magsjuka bara att du inte tar dig ur sängen. Vinterkräkan bäddar ner dig i sängen och låter dig somna in ordentligt. Sen väcker den dig mitt i natten och ger sig så otroligt mycket stryk i 5-6 timmar att du inte reser dig upp på åtmindstånde två dagar.

Jag vet att det var magsjuka jag hade inatt eftersom jag klarar av att sitta upp nu, mindre än tolv timmar senare. Det är nog det som är skillnaden. Nu har alla varit sjuka iallafall så nu kan vi sikta in oss på julen istället.

Ha det gott!

Ja det har ju inte blivit något skrivande i bloggen den här veckan. Nu är det förvisso bara torsdag morgon men jag har lagt många pass den här veckan så att jag i lugn och ro kan fara med familjen till Stockholm nästa vecka och hälsa på familj och vänner.

Men tänkte iallafall skriva några rader nu innan jag ska lägga mig för att berätta att jag fortfarande existerar. Igår natt satt jag uppe och följde valvakan från USA. Det var väldigt kul att Barack Obama vann valet. Äntligen kastar de ut den där Bush. Det är för mig helt obegripligt hur en pajas som denne Bush har fått vara president i USA. Men å andra sidan så är ju USA landet där allt kan hända. Vi får hoppas på bättring med Obama vid rodret.

Förslag på bra dokumentärer/konspirationsteorier:
Loose Change - Final Cut
9/11 Fahrenheit

Nu

Ja det blir ett inlägg till innan sängen.

Vi var ju på ultraljud idag för att dubbelkolla om mätningarna som gjordes för två veckor sedan var korrekta då det var vissa diskussioner om när sista mens hade varit och om mätningarna sist varit korrekta. Idag blev det bekräftat att de förra mätningarna stämde ganska bra och att den beräknade förlossningsdagen är 090404. Lustigt med detta datum är att 090 är riktnumret till Umeå och 404 är en felkod som kommer när en hemsida inte kan hittas. Ni har säkert sett det någongång "Error 404 - Sidan kan inte hittas". Aja, det var lustigt iallafall. Ytterligare ett tecken på Umeå som stad :)
   Det var även kul att titta på bebisen igen. Den börjar bli ganska stor nu. Han eller hon är ju trots allt bara 17 veckor och fyra dagar gammal. Det innebär alltså att Annah är i vecka 18 nu. Nästan halvtid, men ingen halvtidsvila e jag rädd.

Sen måste jag även berätta att innan innebandyn i tisdags så var vi hela familjen på Eddahallen och badade. Kommunen har ju byggt om hela badhuset så det är superfräscht och väldigt barnvänligt. Vi passade på att åka dit samma kväll som Skellefteå spelade hockey hemma och precis som vi trodde så hade vi hela badhuset för oss själva. Mycket skönt då jag inte alls gillar när det är proppat med folk oavsett vars jag är. Näää lugnt och skönt ska det vara.

Nu sova

- Hasse

Jahapp, i tisdags var det dags för lite innebandy. Jag som inte har tränat varken det ena eller det andra sedan jag slutade med judon för sju år sedan var nyfiken på hur det skulle kännas att träna lite. Palle ringde och frågade om jag ville följa med och spela lite innebandy. Det var tydligen ett gäng på 15 personer som brukar samlas i en hall och spela på tisdagkvällar. Jag spelade lite innebandy under högstadietiden men har nog inte hållit i en klubba på iallafall tio år. På den tiden varvade jag runt mellan stor målvakt med snabba händer eller stor back med vassa höfter. Det senare resulterade allt för ofta i en tvåminutare. Tränaren blev dock aldrig irriterad över detta då utvisningarna som oftast var följden av ett "beställningsjobb". Om någon av motståndarna var för bra eller om vi behövde bryta deras momentum så blev det min uppgift att "fixa". Titta inte snett på mig nu, sånt här förekommer i alla sporter på alla nivåer. Det finns NHLspelare som tjänar miljoner på att spela tre minuter per match och knocka Peter Forsberg med en halvschysst tackling och få matchstraff samtidigt som Peter inte kan spela mer den matchen. It´s all a part of the game...
   I tisdags så blev det dock till att stå i mål. Efter en sisådär två minuters uppvärmning bestående av att veva axlarna i cirklar först framåt och sedan bakåt några gånger var jag redo att spela. Det kom 16 spelare. En målvakt i varje lag, fem utespelare och två avbytare. Alldeles lagom. För att vara några kompisar och för mig tidigare okända människor var det ganska hög klass på spelet. Vanligtvis brukar det vara intensivt i tio minuter för att sedan ebba ut i någon som närmast kan likna upploppet i det Asmatiska Maratonloppet. Under drygt en timme togs det bara en paus som varade i ca fyra minuter. Sedan var det full rulle igen.
   Innan man börjar spela lägger alla sina klubbor på golvet i mitten av hallen varpå någon blundar och kastar varannan klubba höger, varannan vänster. På så vis lottas lagen snabbt och enkelt. Förutsatt att alla håller reda på vilken klubba som är deras. Olyckligtvis för mig så hamnade skarpskyttarna i det andra laget. De sköt från alla vinklar och dessutom sköt de väldigt bra. Jag lyckades med några riktigt svettiga räddningar vilket ledde till sporadiska applåder från båda avbytarbänkarna och en del "Hur i helvete..." från skytten som såg ett givet mål mirakulöst förvandlas till dagens räddning. Tacksamt för mig var att vi några vassa backar på mitt lag men då anfallskunskaperna var begränsade så fick jag uppleva något som kan liknas vid ett 60minuters boxplay. Bollen ven förbi mig så snabbt ibland att jag inte ens hann se bollen. Ibland stannade bollen i målet och ibland small det till i väggen bakom mål. Tre skott tog illa. Ett slagskott från två meters avstånd satt rakt i pannfläsket (jag hade givetvis inte hjälm), två skott tog rakt på munnen. Det sista skottet var så hårt att jag fan såg stjärnor och fick känna efter om tänderna satt kvar. Alla var på plats men jag fick smak av järn i munnen. Hmmm...
   För att sammanfatta det hela så var det jävligt kul. Nu förlorade vi förvisso men de flesta lag som spelar halva matchen i boxplay förlorar. Vi hade då jävligt kul iallafall. Båda lagen verkade ha skoj på banan. Jag kommer definitivt att vara med fler gånger. Gärna som målvakt. Gärna med hjälm nästa gång, de här killarna och tjejerna var bra mycket bättre än jag hade väntat mig. Vilket är väldigt kul givetvis. Nu jobbar jag kommande tisdag men veckan efter det ska jag vara med.

Man kan kanske säga att jag har fått blodad tand...

- Hasse

halloj!

12-16 november åker vi ner till Stockholm. Rättare sagt Norrtälje för att hälsa på familjen och lite kompisar. Det ska bli kul att göra en liten tripp på sådär 200 mil på några dagar. Men vad e det man säger? "Det e inte målet som e målet, utan resan dit." Tillåt mig tveka en smula.

I helgen hade vi BarnNolia i Piteå. Det betyder att vi blev helt och hållet överkörda på jobbet. Men starka viljor och fantastisk personal så gick det vägen. Även om det var jobbet som bara faan. Men jag, vi, överlevde och ser nu fram emot en lite lugnare vecka. Jag själv är ledig mån-ons och ska leka med William som jag inte har träffat på hela helgen.

Nu någonting tragiskt. Ett spel som jag har väntat på sedan början av året skulle ha sin releasedag den 22 oktober. Alla butiker i hela världen hade fått sina spel samtidigt eftersom det är WorldWideRelease. Då visar det sig att i en av bakgrundslåtarna i spelet så finns några textrader från Koranen. Nåt snille har då kommit på att det här givetvis är stötande för muslimerna eller hur det nu var. Detta innebär att tillverkaren har tagit tillbaka alla miljoner exemplar av det här spelet för att göra nya skivor utan de där textraderna. Det bör kanske tilläggas att det är ett barnspel för vuxna med små gulliga trasdockor och Bolibompamusik i bakgrunden. Jag kan se att det måste vara stötande...

Jag undrar vad tyskarna tycker att det finns många hundra spel som går ut på att ha ihjäl Nazityskar. Jag har då aldrig hört talas om att ett sådant spel har blivit återkallat... Men å andra sidan är vi ju inte rädda för tyskarna. Men de där muslimerna... akta... de är sjukt farliga... Kan nån upplysa speltillverkaren om att muslimer är vanliga människor de också. Jag skulle knappast ta illa upp om en Irakisk speltillverkare har hela Nya Testamentet med i ett spel. Sprid läran!

Nytt releasedatum för spelet är 7 november. Jag kommer inte finnas anträffbar efterföljande helg.


På en sida läste jag om en helt sjuk olycka. Den måste läsas.
http://www.norrteljetidning.se/nyheter/artiklar/id/3518


Jahapp, det var allt för den här gången.
Ska försöka komma in och skriva någonting varje dag. Kanske inte alltid så långt, men iallafall någonting.

- Hasse

Ja det blir en kortis idag. Mest för att hålla igång rutinen att komma in och skriva lite då och då. Vill inte bli lat så att det faller i glömska eller inte blir av pga ren lathet.

Nu har man kämpat sig igenom hela veckan. Det har gått bra och John (chefen) har varit riktigt på hugget den här veckan vilket gör att man själv får lite dåligt samvete om man tar en rök under öppningstimmarna när man egentligen inte har tid utan borde stå och pumpa nån ketchupflaska. Det har ju varit sjuka i PIteå senaste två veckorna och folk faller som flugor. (ehm... "faller som flugor"... den var ny) Även i vår personal så har folk fått smaka sjukan. Det har varit symptom på feber och slöhet. Ingen av de sjuka har kunnat säga ritkigt vad för sjuk de är. Bara att de känner sig utmattade och inte orkar göra nåt. Jag var själv sjuk förrförra helgen och kände ungefär samma sak. Kände mig helt trasig och jag hade inte jobbat nå extra mycket eller så. Aja, nu e jag då ok iallafall så alla kan andas ut.

Såg att ett av alla de tusentals expansionspaketen till The Sims 2 heter "Arbetsliv". Man startar en buiz och sköter den genom att anställa personal osv. Det vore kanske ett kul tillfälle att bli restaurangchef och anställa och sparka folk :) Utan att facket ringer på dörrn och frågar vad man pysslar med. Ingen LAS eller MBL här inte :D

Ja nu har jag som sagt "nästan" ledig helg. Jag ska sitta några timmar med schemat men det e inte samma sak som att åka åtta mil och stå i ett varmt kök. Det ska nog gå bra.

Och på måndag kommer det en kille från Luleå och ska titta på bilen. Jag har bestämt mig för att skaffa mig en diesel för en lite billigare peng sålänge jag pendlar till Piteå. Det är alldeles för dyrt att sitta och rent köra bort värdet i bilen. Det blir lite billigare med diesel dessutom men de pengarna jag sparar på bränslet hamnar som ni vet på bilskatten istället. Av någon konstig anledning så är bilskatten på en diesel 3-4 gånger högre än på en bensinare. En s.k. "extra miljöskatt". Det lustiga är bara att dieselbilarna är renare och snällare mot miljön än vad en bensinare är. Det faktumet vill ingen på Rosenbad kommentera... Lustigt det där med politiker... Den ena hälften är inkompetent, den andra hälften är okunnig och den tredje hälften kan helt enkelt inte sitt jobb.

I helgen blir det givetvis en hel del tid med familjen. Känns som att jag inte har träffat dem på en vecka ungefär. Wille har fått fler tänder och lärt sig fler ord. Han är den enda som får svara i telefon. Eller rättare sagt, det är ingen annan som hinner till telefonen före honom. Han e snabb den lilla rackaren. Han svarar dock inte utan springer med telefonen till Annah så det var ju snällt. Men det är nog inte så länge kvar tills han svarar också.

Ja det blev ju inte så kort som jag hade tänkt mig det här. Det blev rent ganska långt. Jo just det, om du inte la märke till att jag delade upp politikerna i tre halvor så har du kanske en framtid som just.... politiker... stackars dig.... sextiotusen i månadslön och när du sparkas pga att du inte sköter ditt jobb, så får du ändå behålla lönen mandatperioden ut. Vilken annan arbetsplats har såna avtal?

- Hasse

Ja då har vi varit på ultraljud och fått titta lite på vår kommande bebis. Som det verkar så är Annah nu i vecka 16. Det är lite kortare gånget än vad vi hade räknat med då vi utgått från mensen och hela den karusellen. Barnmorskan sa dock att det kan misstämma så vi har fått en ny tid om två veckor. Då ska de mäta ben och skalle en gång till för att fastställa hur långt gången Annah är.
   I övrigt hade barnmorskan inget att anmärka på. Hjärtat såg bra ut, ryggrad och övriga ben likaså. Alla hålor och vätskor i barnet verkar vara där de ska vara så det är mycket positivt.
    Vi fick med oss tre bilder hem. Nu var inte barnmorskan den bästa fotografen men barnet var i full gång till hennes försvar.

Här kommer bilderna:







- Hasse

Igår gjorde jag allt
Idag gjorde jag ingenting.

Jag hade bestämt mig för att ta en liten vända på stan i lördags men butiken jag skulle till har öppet 10-14. Detta gör det lite jobbigt för mig eftersom jag jobbade natt i fredags och inte kommer hem förens sex på lördag morgon. När jag kom hem så var William och Annah redan vaken så vi tänkte att vi kan ju åka tillsammans in till stan runt tiotiden. Jag tänkte att det blir bra för då kan jag vara inne i stan någon timme och sedan åka hem och sova innan hockeyn.
   På vägen hem så stannade jag till på Handlarn och blev övertalad att följa med till ladan och se matchen live. Det hade jag iofs inget emot då jag inte haft möjlighet att se någon match på plats den här säsongen. Men SEN måste jag sova.
   Under tredje perioden i en match som Skellefteå vann med 4-2 över MODO får jag ett sms av Annah. "Vi ska äta middag hos Tina och Anders efter hockeyn". Jahapp. Det är alltid trevligt att äta middag hos kompisar men jag såg hur mina sömntimmar kommer längre och längre ifrån mig.
   Väl hemma efter en trevlig kväll hos Tina och Anders så ser jag ljuset. Jag ska äntligen få sova ordentligt. Jag skulle bara kolla mailen då jag blir injagad att spela lite NHL online med några kompisar. Självklart får jag inte säga nej när Skellefteå just har vunnit och alla är toksugna på att spela NHL. Självvalt givetivs så det är inget gnäll. När vi hade spelat klart någongång inne bland nattimmarna så dog jag i sängen. Efter ca 35 timmar uptime :)

Idag söndag har jag sovit hela dagen. hej o då.

Nu vill Tina och Annah ha datorn så jag måste sluta. Det blir lite NHL istället.

- Hasse

Ja då har privatdetektiv Curman påbörjat sitt arbete. Jag har vissa delmål på min "quest" att göra kommunen varse om att förbättring krävs. Inte bara av mig utan många tusen andra i kommunen. Bristen i det här fallet verkar vara informationsflödet. På de informationspapper man får från dagis så står det klart och tydligt att kommunens försäkring täcker olycksfall inom omsorgens område. Vad det däremot inte står är att Skellefteå Kommun har valt bort försäkring mot ärr vid olyckor.
   Det är fortfarande inte fastställt om kommunen har valt bort den försäkringen eller inte valt att teckna den. Skillnaden kan tyckas liten men den är oerhört stor. Det handlar om aktivt val. Dvs om kommunen har valt att inte teckan en tilläggsförsäkring så har de ju inte sagt nej. De har bara inte sagt ja. Om de däremot har valt att ta bort försäkring mot ärr så har de aktivt sagt nej. Enligt de första indikationerna från försäkringsbolaget AIG Europe så har Skellefteå Kommun gjort det senare. De har aktivt sagt nej tack till försäkringen för ärr.
   Det är heller inte glasklart om försäkringen mot ärr normalt ingår i en försäkring eller om det är en tilläggsförsäkring. Allt detta ska vara glasklart innan nästa vecka är slut. Information om försäkringen blir steg ett i min utredning.

Några åsikter om detta? Någon som varit med om något liknande med sina kids?

- Hasse

Kom på att jag hade en bild i mobilen. Den är lite ljus men den visar klart och tydligt vad som numera finns i Williams pannfläsk.



- Hasse

I fredags var vi till lasarettet för att ta bort Williams stygn. Vi misstänkte att det skulle kunna bli lite livat vid detta ingrepp så vi försökte muta med både glass och nallebjörn. Alla dessa försök var lika misslyckade som löjliga då vi vet vilken järnvilja som finns i Williams kropp.
   Vi fick helt enkelt göra det den hårda vägen. Under en för William fruktansvärd minut fick jag hålla fast honom medans sköterskan snabbt och smidigt klippte bort stygn efter stygn. Efter det sjätte klippet fick William komma lös och helt plötsligt blev glassen accepterad :)
   Har inte tagit några bilder på ärret ännu men ska försöka knäppa en bild imorgon. Det ser inte så snyggt ut just nu men vad jag förstått av både läkare och andra småbarnsföräldrar med liknande obligatoriska skador på sina egna barn ser det bra ut och kommer läka ihop finfint. Vi får se om något år eller två antar jag.

För övrigt så har Skellefteå Kommun valt att ta bort "ärrbildning" från sin Olycksfallförsäkring för kommuninvånarnas barn när de är under kommunens ansvar. Dvs den försäkring som är tänkt att försäkra de barn som vistas under kommunens omsorg är sämre än en vanlig barnförsäkring. Premien blir givetvis billigare för kommunen på så vis. Inte så konstigt att Skellefteå Kommun är en av Sveriges rikaste när de inte tar hand om sina invånare. Tydligen tycker de inte att de ska ta ansvar för de olyckor som sker på förskolor, skolor och andra faciliteter under kommunens ansvar. Det känns tryggt.

Givetvis ska jag skriftligen anhålla om svar på de frågor jag har angående detta. Beroende på den respons jag får är det förmodligen troligt att en insändare eller två skickas till olika tidningar i Sverige. Det handlar givetvis inte om någon hämnd eller utpressning på något sätt. Det enda sättet att få till en förändring är att göra sin röst hörd. Insändare i tidningar och brev till politiker, chefsredaktörer och kommunala ombud brukar få igång snacket iallafall.

Jag tycker att det är helt oacceptabelt att kommunens försäkring inte är likvärdig med en vanlig privat barnförsäkring. Jag kan inte se någon annan anledning än att det har med pengar att göra. Men då ska man inte slå sig på bröstet och säga att man är stolt som har en så rik kommun. Jag ska givetvis kolla upp all fakta innan jag börjar skrika och gapa så att jag har lite kött på benen utifall att det här skulle gå vidare. Vilket jag givetvis hoppas att det gör.

Vi har ju trots allt ett till barn på gång. Och det är väl inte helt omöjligt att nästa barn eller William lyckas slå sig ordentligt igen och då SKA det fan finnas en ordentlig försäkring. Nu kan inga pengar i världen få det ogjort och ärret kommer alltid att finnas där. Men jag tycker att det snudd på kränkande att kommunen väljer att TA BORT försäkringen som täcker ärrbildning. Jag pratade med AIG Europe som är det försäkringsbolag som Skellefteå Kommun använder. Enligt dem så är fallet inte så att Skellefteå Kommun inte har valt att lägga till försäkring mot ärr, utan de har VALT BORT det specifikt. Hade vi bott i en annan kommun så hade försäkringen förmodligen täckt ärret. Men inte i Skellefteå...

Jag återkommer ang det här. Jag ska jaga dem som en blodhund. "Sveriges rikaste kommun". I helvete...

- Hasse

Då var det dags för lite bilder. Dessa är ca en vecka gamla


[ Ute och leker ]


[ ute och leker ]


[ Ute och leker ännu mera ]


[ Favvostolen och njuter ]


[ Kast med liten sjötiger(?) ]


[ William fick tag i en stol och sockerkaret. Konstverk ? ]


[ Annah ca 12 veckor (vad vi vet) ]


[ William slappar i soffan ]


[ William slappar lite mer ]


[ William undersöker tvn lite närmare ]


[ William ]



Ja då har vi skrivit och lagt in ganska mycket idag. Måste lägga mig nu. Ska ju upp med William om några timmar.

Natti natt

- Hasse

Ja precis som det står, förra onsdagen den 24 september så råkade William ut för en olycka på dagis. Han var på väg in genom ytterdörren och fick hjälp av en av fröknarna varpå de ramlade och det ville sig inte bättre än att William for med huvudet mot tröskeln. Själv var jag hemma och sov då jag jobbat natt och fick ett samtal från dagis klockan tio. Jag meddelades att William hade slagit sig och måste uppsöka läkare.

Väl på plats kunde jag konstatera att det var ett ganska illa sår han hade fått mitt i pannan. Williams kläder var bokstavligt talat dränkt i blod och i håret och ansiktet fanns spår av blod även om personalen tvättat och plåstrat så gott det gick. Som förband hade de satt ett stort plåster och några vita "tejpstrips". Någon form av tygtejp om ni förstår. William själv var ledsen även om han inte grät just för tillfället men han verkade gilla att jag kom till dagis så fort.

Jag och William fick skjuts till akuten av en fröken där vi ganska snabbt fick hjälp. För en gångs skull var det inte så mycket folk på akuten. Efter en trekvart fick vi komma in och en kvinnlig läkare med en väldigt intressant dialekt kom in i rummet. Jag tror att hon har tysk bakgrund men jag ska inte säga säkert. Det kan även ha varit polsk brytning. Hon tog iallafall bra hand om oss.

När det var dags att kontrollera vidden av skadan för att kunna göra en medicinsk bedömning av vilken behandling som behövs vändes det i magen på mig. När den kvinnliga läkaren sakta men säkert lossade tejpbitarna och plåstret så blottades jacket för en sekund när plåstret släppte från ena sidan av jacket och således lyfte upp den sidan av jacket där plåstret fortfarande satt fast så kunde man se rakt in i huvudet på pojken. Det blev liksom helt öppet och då plåstret lyfte upp huden så syntes helt klart ett mellanrum mellan huden och vad jag tror är muskelaturen under huden. Det såg ut som färsk fläskfilé där under. Kött med lite vita strimmor i. Helt sjukt kul för en småbarnsförälder att få se sånt inne i sin lilla pojks huvud. Rekommenderas starkt för alla som saknar alla former av känslor och har en mage av stål. Jag tog ingen bild med mobilen om man säger så.

Läkaren tyckte att jacket var alldeles för stort för att stämplas, tejpas eller limmas så hon bestämde sig ganska snabbt att det blir nål och tråd. Nu var frågan bara om det skulle ska med bedövning eller med narkos. Efter att den kvinnliga läkaren lämnat rummet tog det inte lång stund innan två sjuksköterskor kom in för att lägga förband och bedövning. I det här läget var inte William speciellt samarbetsvillig. Även om han var väldigt trött och hungrig så var sårtvätt och förbandsläggning det absolut sista han hade på önskelistan. Tack och lov så var Williams krafter reducerade och vi andra kunde ändå förhållandevis enkelt lägga (för)band på honom. <-- Ordvits...

Vi får träffa en överläkare en halvtimme senare som ska ta ställning till huruvida de ska söva William eller inte. När han får informationen att det var fem timmar sedan William åt senast så beslutar sig överläkaren för att det blir nedsövd operation. Det verkar som att det finns en minigräns på sex timmar fasta inför en operation. Klockan är nu strax efter ett och vi bestämmer tid för operation. Halv tre ska det opereras. Och mycket riktigt blir det så.

Klockan slår 14:23. Annah och jag står inne i operationssalen iklädda blå operationskläder med vita snören och knappar lite här och var. Precis som på Cityakuten från tv. Rummet är stort som ett vardagsrum och för mig som aldrig varit i en operationssal så kunde det här lika gärna ha varit ett internetcafé. Det finns datorer överallt. Svartvita monitorer som blinkar siffror med uppdatering varje sekund. Atmosfären i rummet är ganska kall och illavarslande då det är en enorm brist på färgkällor och rummet formligen dränks av diverse olika superstarka ljuskällor i form av operationslampor som skulle få varje lekmans luxmätare att skjuta i höjden. Ljuset är väldigt kallt, kan inte vara mer än 3-4000 Kelvin. Som ljuset från en hockeyrink ungefär. Stämningen är ändå förväntansfull och i väntan på kirurgen gör överläkaren och sjuksystrarna vad de kan för att hålla William glad och föräldrarna lugna. Allt enligt protokoll. Deras omvända psykologi biter dock inte på mig men då den stundande operationen knappast gäller liv och död så känns det inte som att det finns någon större anledning att oroa sig. Men nog skulle lite färg piffa upp rummet lite.
14:26. Dörren öppnas med en lätt men bestämd knuff. En nyombytt kvinnlig kirurg med nydesinficierade händer har just använt sin bakdel för att öppna dörren. Med snabba steg tar hon sig fram till William och ger honom ett leende samtidigt som hon ruskar en leksak. En liten tyghund belägen längst ut på en liten pinne. William verkar måttligt road men hans uppmärksamhet avleds såpass mycket att överläkaren kan sätta kateter i armvecket. Kirurgen får tecken av överläkaren att katetern är på plats och kirurgen nickar tillbaka och säger öppet att det är dags att säga godnatt till William. Överläkaren ger William en dos och det tar inte mer än tre sekunder så sover han som en klubbad säl. Vi blir ombedda att lämna salen och vi blir visade till väntrummet.

En halvtimme senare kommer en av sjuksköterskorna. Hon stannar till i dörröppningen och korsar ena foten över det andra benets smalben och lutar sig lätt mot dörrkarmen.
- Allt har gått bra, meddelar hon. Läkaren är mycket nöjd med operationen. Här kommer han föressten. Annah och jag ser hur en sjukhussäng kommer rullande. Det är en vuxensäng men i den ligger vår lilla pojk. Han sover fortfarande och har ett ordentligt, stort utmåttat plåster över pannan. Plåstret täcker nästan upp hela pannan och runt själva plåstret sitter en väldigt tunn tejpfilm som håller allt på plats.
- Vi tar ner honom till uppvak så får ni vara med honom när han vaknar. Det borde ta en timme ungefär, säger överläkaren och skyndar iväg.
Förmodligen har han andra patienter att ta hand. Vi hinner just tacka då kirurgen kommer ut från operationssalen. Den här gången använder hon händerna för att öppna dörren. Att jag noterade detta och jämförde det med tillvägagångssättet för att öppna dörren IN till operationssalen fann jag väldigt lustigt. Hon kommer mot oss och nästan framme säger hon,
- Det gick bra och stygnen blev kanonbra. Det kommer bli minimalt med ärrbildning.
Det var skönt att höra de orden och vid det här tillfället är vi egentligen bara intresserade av hur det är med William. Men han ligger och sover så skönt i sängen. Ovanför sängen hänger en påse med glukoslösning som William får ta del av via dropp till samma katater som sömnmedlet sprutades in i. Jag antar att det är för att han ska få lite näring då han inte har ätit på sex timmar.

En timme senare vaknar William och är lite sömndrucken. Han sätter sig upp i sängen och vinglar friskt. Först lite åt vänster. Sen lite åt höger. Blicken är vimsig och ofokuserad. Tillslut fäster han blicken på Annah och blir väldigt glad och ska genast kasta sig ut från sängen. Tyvärr för William så är balansen i samma skick som övriga kroppsfunktioner och hans försök misslyckas och det enda som händer är att han välter omkull i sängen. Lite tragikomiskt. Det ser väldigt roligt ut men samtidigt så har stackaren just opererats så lite synd om honom är det :)
Under tiden som William sov hade vi möjlighet att äta lite själva också. Själv hade jag inte ätit efter att jag åt middag på jobbet kvällen innan. Jag hade alltså inga som helst problem med den räkmacka som jag gladeligen betalade 40 kronor för. Stor som en kanelbulle. Ok, en stor kanelbulle. Men fyrtio kronor... Ja den var god så jag är nöjd. Jag fick betala 40 kronor för en räkmacka men fick min son opererad gratis. Så jag är väl kvitt med sjukhuset antar jag.

Imorgon fredag vid lunch så ska stygnen bort. Dvs om läkaren tycker att det är lämpligt. Jag har dock goda förhoppningar om detta då jag och Annah tjuvkikade lite på stygnen igår kväll och de såg verkligen jättefina ut. I förhållande till hur fula stygn ser ut. För det finns ju inga stygn som är snygga om man ser det på så sätt.


[ I väntan på doktor ]


[ William väldigt trött och hungrig ]


[ Blir lite glad över att se sig själv i spegeln ]


[ I väntan på operation busar Annah ]


[ Bedövningen har förmodligen kickat in här ]


[ Några dagar senare hemma, notera plåstret i pannan ]

- Hasse

PS. Mamma, nästa barn har samma BF som William hade. Men det är inte 11 april bara för att William föddes då. Beräknad Förlossningsdag och förlossningsdag är ju två olika saker vet du :) Wililam hade BF 3 april men kom 8 dagar sent. Enligt de första utsagorna från läkaren så har nästa barn prel BF 3 april. Ultraljudet är om två veckor så då vi får veta mer. DS.

Hej hej, hittade lite bilder som jag kan lägga in nu på en gång. Micke var och hälsade på oss i början av augusti och då knäppte jag både en och två bilder.

Här kommer några slumpmässigt valda bilder:





















- Hasse

Ja då släpper vi den första bomben.

De flesta vet redan om det men vi ska ha ett till barn. Det borde vara dags i månadsskiftet mars/april 09. Barnmorskan och vi har lite olika uppfattningar om när det är dags. Vi tror på slutet av mars och barnmorskan tror i början av april. I oktober ska vi på ultraljud och då får vi svar på när det är dags. Som vanligt i västerbotten så får man INTE veta vilket kön det är. Men det spelar precis som med William ingen roll för vår del. Så länge barnet är friskt och mår bra så är vi ypperligt nöjda.

Mycket mer information än så har jag inte att att dela med mig av. Efter ultraljudet så borde vi kunna styra upp en bild eller två. Man får utskrivna bilder mot en liten fjuttig kostnad på 80 kronor tror jag om jag inte minns helt fel. Men det känns faktiskt som att man är beredd att betala en liten slant för att få en bild på sitt ofödda barn. Vem tackar nej?

Jag har ett helt gäng med nytagna bilder på Annah och William som jag tänkte lägga upp i bloggen imorgon eller på måndag. Det lutar åt måndag då jag jobbar imorrn och efter det ska hem till chefen för att tillsammans med honom göra klart budgeten för 2009. Redovisning till distriktchef Johansson på måndag morgon. SEN får jag åka hem och vara ledig två dagar.

Hittills i år har jag haft övertid varje månad och det ser inte ut att bli undertid den här månaden heller. Men jag har lagt mig lågt och får nog endast 5-10 timmar övertid. Hoppas att man inte får bassning från HK nu :)

Imorgon släpper vi nästa nyhet. En ledsam berättelse med ett lyckligt slut kan man väl säga. En liten olycka på dagis för William som slutade i Operationssal 2 på Skellefteå Lasarett :( Det var inte de roligaste timmarna jag varit med måste jag bekänna. Mer om det imorgon.

Nu ska jag nog försöka hitta den gyllene vägen till sängen. Inte riktigt ännu men inom någon timme eller två.

- Hasse